det hände en ganska rolig sak när jag och fanny var i skåne, det är roligt nu i efterhand iallafall. jag kom och tänka på det igår. vi cyklade hem från ett café när fanny helt plötsligt stannade och började skrika att hon inte kunde andas. och hon sa det liksom inte som att hon hade panik utan bara som att hon var jävligt förbannad. jag tog det väl inte speciellt seriöst och skrattade lite. då blev hon skitsur och började skrika "JAG KAN FAN INTE ANDAS OCH DET ÄR MENS I HELA MINA SHORTS OCH DEN HÄR CYKELN SUGER DET ÄR INTE KUL". hon bestämde sig för att ringa sin moder som befann sig i huset en bit bort och be henne komma och hämta oss med bilen. vilket hennes mamma inte kunde göra. då blev hon ännu surare. hon tog ut det mesta på mig och var sur på mig ett ganska bra tag. det roligaste är nästan att hon inte ens minns det. fanny var ganska rolig vissa delar under skåneresan. en kväll stod hon inlåst i badrummet och skrek och tänkte klippa sitt hår med en nagelsax. en annan kväll gick hon och la sig klockan sju.